Ge mig en drink, mitt självförtroende ligger på botten av glaset och måste drickas upp. Ge mig ett rus, jag vill våga dansa som änglarna, älvorna, partybrudarna med de läckra topparna som lämnar magen bar för åtrådda händer att röra vid. Ge mig en öl så ska jag våga skåla med grabbarna som hänger vid bordet i hörnet och spanar efter lammkött (helst erfarna oskulder). Ge mig ett glas vin och gör mig till en sofistikerad ung dam med koll på läget.

Mixa ihop en söt blandning av rom, kaffe och choklad med en topp av grädde. Låt mig bli lika söt som mixen. Låt inga kalorier fastna. Ställ mig i strålkastarljuset och låt mig bli varm som efter en whisky. Eller en munfull glögg som smakar julparty eller toppenstämning och kanske lite kärlek, lite närhet, lite hopp om att någon gång bli Den Utvalda. Med eller utan glas i handen. Med eller utan promille i kroppen. Med eller utan ölsmak i vänster mungipa, vinsmak i höger, likör i vänster näsborre, gin och tonic i höger.

Men ge mig då en drink, ser du inte att jag står här och förtorkar?!

Jag är törstig, jag är rädd, varför är jag inte häftigare, coolare, varför är jag ingen ball brud som aldrig står och hänger i något av hörnen och ser uttråkad och mesig ut. En vilsen skrutt är jag.

Men mitt leende är vackert när jag tar fram det. Innan jag gick hit stod jag framför spegeln och letade efter Mitt Bästa Ansikte. Det gömde sig någonstans bakom Huden som törstar efter hud. Läpparna törstar efter läppar.

Och nu står jag här utan koll på läget och jag är ingen sofistikerad ung dam, ingen sexig brud, ingen party-babe och förresten är mina bröst för små och mina lår för tjocka och min hand har fått kramp av att stå och hålla i flaskor och glas hela kvällen. Men mitt leende är vackert. Varför upptäcker ingen mitt leende? Min själ är törstig. Min kropp är kissnödig. Kön till Damernas är flera mil lång. Ett maraton av knipande töser som var fjortisar när de blev på fyllan första gången och mådde skit dagen efteråt och sen gick och skröt om sina bravader på måndagen i skolan. Det är synd om människorna.

Och jag är en moraliserande tönt som gjorde likadant när jag var fjortis. Varför slutade jag leka då? Varför slutade jag dricka läsk på de oskyldiga skoldiscona? Varför skulle jag bedöva mig redan då? VARFÖR BLEV JAG SOM ALLA ANDRA VARFÖR LÄT JAG MIG MANIPULERAS VARFÖR ÄR JAG SÅ SVAG VARFÖR ÄR MÄNNISKAN SÅ SVAG VARFÖR VILL MÄNSKLIGHETEN SÖVA SIG SJÄLV FÖR ATT VÅGA EXISTERA?

Fröken Kliché vill ha en drink! Fröken Filosof vågar inte tro på sitt existensberättigande om hon inte dricker sig ännu mer berusad och kissnödig.

Det hånglas vilt på dansgolvet. Det är så natten ska sluta för blötmänniskorna. Kyssar som ska glömmas lika snabbt som en drink. Och hur kändes det för dig? ska de förvånade säga i den för ena parten främmande sängen. Kändes? Och vad hette du nu igen? Kaffe? Baksmälla? Vi ses kanske i ett annat liv eller på ett annat dansgolv. Och sedan öppnas och stängs dörren och ögon sluts och suckar stiger mot himlen där fåglar - som aldrig berusat sig på annat än luft och svindel (nåja, kanske några övermogna körsbär eller plommon) - cirklar som skärvor som med förundran och viss beströrtning betraktar människan som är kvar i lägenheten och människan som går därifrån. Två något vingliga själar. Två något illamående. Två små rädslor som vet att det är förbjudet att vara rädd.

Ge mig en drink, jag är rädd!

Jag ska bedöva rädslan. Söva den en stund. Vakna upp nyopererad och vacker och utan några som helst hämningar. Jag ska blinka förvånat mot världen. Jag ska vara nyfödd. Jag ska lämna operationssalen och gå ut i världen och sätta mig på en parkbänk och småprata med alkisarna som sitter där med sina plastkassar och låter fyllesnacket rinna ur dem som spriten rinner i dem.

Jag ska fråga hur allt började för dem. De ska ge mig tragiska berättelser om fester som blev fyllefester som blev fyllefinkan som blev socialen och AA och darriga händer som sträcker sig efter flaskan och skålar med änglarna och Gud och fåglarna som cirklar högt där uppe, berusade av frihet och mod.

De ska ge mig blöta alkoholdoftande pussar på kinden och önska mig lycka till i livet och jag ska lämna dem där och smita in på en nattklubb och gå fram till baren och beställa en cola light spetsad med ingenting och jag ska se på de dansande och hånglande och vinglande och med mitt glas i handen ska jag glida ut på dansgolvet och dansa som änglarna och älvorna och de läckra partybrudarna.

Jag ska ha koll på läget. Jag ska vara en sofistikerad ung dam utan bedövningsmedel i kroppen. Jag ska möta livets smärta med öppna ögon. Jag ska inte dämpa ångesten med öl i vänster mungipa, vin i höger, likör i vänster näsborre, gin och tonic i höger. Jag ska älska mig. Jag ska lita på mig.

Jag ska inte stå i den knipande maratonkön till damernas för att - gömd inne på toaletten - kanske ta mig en sil och en klunk ur den lilla flaskan i handväskan. Jag ska inte pudra över mina finnar. Jag ska inte dra in magen och hålla andan när de coola killarna sveper ögonen över mig och sätter betyg. Jag ska fanimej inte vara en rädd fjortis längre!

Men ge mig då en drink, snälla ge mig en drink, jag har tappat mitt självförtroende och jag vet att det ligger och väntar på mig i någon av flaskorna i baren, så jag måste dricka, du förstår väl att jag måste dricka, jag är en fjortis, jag är rädd, jag vill ha en kyss som inte smakar bedövningsmedel, mina händer darrar, har fått kramp, jag drar in magen, andas inte, ögon sveper över mig, vad ser de, vad tycker de, vad får jag för betyg, vart är jag på väg, vad är meningen med livet, finns Gud, finns jag, finns kärlek utan rädsla, liv utan rädsla, finns jag utan rädsla...?

- Vill ni beställa?