Tja bloggen :)
Idag gick min höger lins sönder i skolan :/ Ont som fan, och jobbigt att inte se = Huvedvärk, så jag pratade med svenska fröken, och hon sa att jag kunde åka hem o läsa istället :)
Så åkte hem o msn:ade med Jonas, nu är allt spikat, jag betalar biljetten i morgon, åker den 18/12 Längtar nått så sjukt jävla mycket!
Jonas, du är min livs kärlek<3

Usch typ nervös nu!!

Jag orkar inte mer, och jag vet inte varför,
jag och livet är ju vänner och jag gillar allt omkring mig de är faktisk riktig bra ändå kryper känslan av att jag är ingenting att ha.
Jag tycker om att leva livet och jag trivs att vara jag, men av någon underlig ofattbar anledning vill jag inte ta fler andetag.
Jag kommer inte göra något, lugn bli inte rädd, rädsla är så onödigt man är ändå aldrig beredd.
Men vem är redo för livet? jag vet inte om det är jag, funderar ibland på att få det avskrivet men inser gång på gång att det inte är något smart drag.
För de kommer åter tider när andetag är skönt, när livet har en mening och allt känns mer än lönt.
Så även när all känns jobbigt och extra tufft så kanske jag inte ler, men jag andas luft.

//Elin Roos